zwampe

 

Som de flesta vet som har läst min blogg så har jag problem med hjärtat..allt startade i september det blir snart 2 år sedan. Helt från ingenstans började mitt hjärta att hoppa och dunka konstigt och vi åkte in till akuten. Där fick jag träffa en läkare en riktigt trevlig en och han sa att du är kandidat för ablation det ser jag. Där startade min mardrömsresa..fick en medicin utskriven och blev uppsatt på en ablation..tiden den gick och jag åkte ut och in på sjukhus..fick byta mediciner en massa gånger men inga hjälpte. Jag trodde redan då att snart skulle det hända något men DÄR fick jag fel. Månaderna gick och inget hände jag åkte ut och in träffadade den ena efter andra otrevligare och otrevligare läkare hela tiden. Blev inlagd natt efter natt de sa att det är inget farligt. Men det är ju inte det som är problemet...det är OBEHAGLIGT de skulle själva känna det jag känner då skulle de inte vara så stöddiga det kan jag lova. Tillslut nu efter nästan 2 år tog jag kontakt med patientnämnden de fixade en ablation och den misslyckades och det p ga att läkaren inte lyssnade på mig..mina extraslag är i vila inte när jag har en puls på 200 upp till 540 slag per minut så som de höll på...inte konstigt att de inte fick fram något.

Och nu är det stopp läkaren den enda som kan utföra denna operation där vi bor har sagt att det blir ingen mer ablation p ga att han tror inte det är något. Men nu ligger jag här igen inlagd med 20-25 extraslag per minut och de bara ger mig morfin och nitrospray..inget mer händer. Fattar de hur jag mär hur de bryter ner mig totalt..just nu vill jag krypa in i ett hörn skrika som en galning och bara ge upp. Men samtidigt växer en sådan ilska inuti mig hur kan de benhandla en ännsika så här illa?. Fattar de vad detta gör mig hur dåligt jag mår?.

Nej jag tror inte de fattar det..jag önskar att någon av de som behandlar mig så här illa ska få känna det jag har jag tror de skulle få panik få en signal om hur jävla obehagligt detta är.

 

Det kommer en fortsättning på detta det kan jag lova och jag ska försöka vara STARK ska försöka orka slåss för min rätt till ett normalt liv. 2 år har varit ett helvete hur många skulle orka det?.

Den som är sjuk måste vara frisk och stark för att orka slåss men hur fan ska man kunna vara det?.

 

Läkarna här lyssnar på en dryg jävla läkare som har makten ingen vågar göra något ingen vågar säga något för han har makten och han är den som kan utföra operationen och jag sitter i en sådan sits sitter i kläm och det som också är så typiskt är att vårat landsting är det enda som inte samarbetar med andra sjukhus typiskt va?

 

Så här ligger jag i en sjukhussäng där ingen gör något varför ens lägga in mig...trycka i mig morfin tror ni det hjälper?.

 

Nä man borde kanske gå ut med hur man blir behandlad...kanske skriva en bok om sina år som man kämpat så att andra kan få veta hur det ligger till.

Just nu gråter jag samtidigt som jag är så arg så besviken så jag vet inte vad....