zwampe

trodde jag skulle kunna sova men icke sa nicke...ligger här i en säng men ett hoppande hjärta fullproppad med morfin så jag är helt vimsig i hjärnan..detta är deras svar på hjälp...mer morfin.

Ligger och lyssnar på hur de skrattar och pratar i fikarummet...här ligger jag i en sal i en säng och mår skit...

Just nu önskar jag att de kunde känna det jag känner min smärta mina obehag...att det var jag som satt där ute och skrattade och pratade istället.

Jag har inte haft några roliga stunder på år...får lägga på ett fejkleende och låtsas att jag mår bra när jag är ute.

Jag är glad att jag har min sambo han stöttar mig tröstar mig när jag gråter och förstår min smärta.

Att detta inte knäckt mig helt är konstigt..det är konstigt att jag lyckas vara positiv trots att jag mår som jag gör.

Imorgon bitti på ronden ska jag träffa ytterligare en läkare som kommer strunta totalt i hur jag mår...

Vet redan hur det kommer sluta...har legat och skrivit i ett block allt som jag ska ta upp allt som jag hört och allt som jag fått vara med om.

Jag ska inte vara snäll det kan jag lova för nu stampar jag ner foten...har planer på att anmäla sjukhuset för att bli behandlad som en idiot är inget bra sätt att bry sig om en patient.

 

Minns en gång då jag ringde till hjärtmottagningen och skulle höra om ablationen...då svarar en snorkig sköterska att en ablation är inget annat än en skönhetsoperation.

Jag tog upp det med min läkare på vårdcentralen och han blev så förbannad för hur kan man jämföra obehag och smärta med skönhet att få ett värdigt och bra liv går väl inte att jämföra med skönhetsoperation. Det handlar ju om att få må bra det vill väl alla.

 

Att bil idiot förklarad gång på gång trycker ner en ganska bra det med kan jag säga...

 

Oj nu har jag spottat ur mig mycket men det känns så skönt att skriva om det detta får bli min terapi det hjälper mig att kämpa vidare så jag hoppas ni inte tröttnar på att läsa.

Jag ska försöka få ihop hela min sjukhusbehandling till en hel berättelse så det får bli ett projekt för mig.

Ska sätta ord och bild på allt som hänt under de här åren. Ska samtidgt läsa mina journaler jag beställt hem och ni skall få ett sammandrag av vad som står där med. Ni skulle trilla baklänges om ni visste hur mycket det ljugits där i det står inte mycket sanning där inte. Det läkarna sagt till mig står inte i journalen och inga nätter och dagar av övervakning finns dokumenterade väldigt märkligt.

Så när jag kommer hem ska jag börja skriva en berättelse och jag tror den kommer att bli lång.

 

Klockan är nu 24 jag är vimsig och yr av morfinet så om det svamlats lite så vet ni varför och är det stavfel och ord som är formulerade galet så vet ni varför med.

 

Jag undrar om jag kommer att sova något i natt?

Som det känns nu så blir det nog inte det...